micaelasruta

ett par roliga jag hittat i tråden:

En bekant till mig skulle lämna in sin som på en lekavdelning i köpcentrat medans han skulle gå och handla. sonen är ca.6 år och mycket pratglad så han talar konstant med den unga tjejen som har hand om lekplatsen medans pappan står och fyller i ett formulär med namn och telefonnummer och så vidare. Helt plötsligt hör pappan sonen dra en snabb presentation av sig själv och sin pappa.
" jag heret S.. och det där är min pappa" han pekar på sin pappa och fortsätter, "han heter J.. och när han vaknar på morgonen så står hans snopp rakt ut".
J skrev färdigt lappen, sköt över den till tjejen utan att lyfta blicken, sa snabbt hej då till pojken och pep därifrån fort som bara den.

Min mamma brukar påminna mig om en sak som hände när jag var mindre.
På hennes jobb jobbade det en afrikansk man. Och jag hade sett han och pratat med han.
Och en dag kommer han bakom mig och kramar mig.
Jag blev alldeles stel i kroppen. När han gått frågade mamma mig vad det var med mej.
Jag tittade på mina armar och sa:
Jag var rädd att han skulle färga av sej...

... måste bara berätta vad min son sa igår när vi var på väg hem till min pappa/barnens morfar som bor i närheten. Vi sprang på en bekant vid morfars portuppgång.
Damen: hej har ni flyttat hit, bor inte ni där nere? (hon pekar)
Jag hinner inte svara innan min 4-årige son jättehögt säger ...
- jo vi bor där nere, men vi har två pappor (visar upp två fingrar) pappa därnere sover så passar vi på att hälsa på pappa här! (han pekar uppåt)
Jag: eeeeh han menar morfar, MIN pappa...

Min äldsta dotter, 2 år o snart 4 månader gammal, pratar mycket o bra men har en tendens -likt många andra här- att kapa bort eller ersätta vissa konsonanter mot andra...
Var för ett tag sen hos några vänner, tack o lov ett par vi känner väl. E skulle absolut ha med sin Musse Pigg figur o när det började närma sig hemgång så jag frågade henne var Musse var någonstans. Disträ som barn e yrde hon vidare utan att svara och jag frågade väl ett par gånger till antar jag, troligtvis en gång för mkt enligt henne för hon stannade plötsligt till o sa så klart o tydligt hon bara kunde för att jag skulle förstå:
Ja HA Musse Pitt i fittan, mamma!!!
Numera får Musse stanna hemma....

Här kommer en pinsam historia från min egen barndom, kommer ihåg det som om det var igår.
När vi går i hembydsparken och matar ankorna pekar jag på ett gäng a-lagare som sitter (ligger...) på en bänk och skriker högt: "mamma, är det min pappa?"
Mamma blev ju helt förskräckt och sa "Nä men du vet ju vem din pappa är! Vi bor ju tillsammans i gula huset, jag, pappa, bror och du"
Då skriker min lillebror, "Men mamma är det han på deeeeen bänken då?" och pekar på en annan bänk där en uteliggare tar en tupplur. Alla tanterna i parken tittade mycket snipigt på mamma och hon skyndade därifrån blossande röd om halsen.

Jag kom på min mamma och pappa i sängen när jag var omkring 3-4 år. Stog i dörröppningen med snutten i ena handen och blev helt förtvivlad när de slutade tvärt eftersom de upptäckt mig så jag sa: "Neeej pappa, hoppa meeera, hoppa meeera!" Jag trodde de hoppade i sängen och hoppades väl på att de släppt lite på får-inte-hoppa-i-sängen-regeln, men icke! :P

haha haha ha!! måste fråga mina päron om dom har nån story att berätta om mig eller mina syskon =)