micaelasruta

det började på måndag-kvällen den 18/2.
jag hade varit hos mina päron och mamma skjutsade hem mig och hämtade marcus på jobbet på vägen.
precis när vi kom innanför dörren gick slemproppen, 17.45. vet inte om vattnet gick också, va tvungen att springa på toa stup i kvarten. jag ringde förlossningen som tyckte jag skulle avvakta och se om det fortsatte sippra och ringa tillbaks vid 20.

vid 20 hade sipprandet avtagit men däremot hade jag haft en värk klockan 19 och en till 20. så jag ringde upp och sa att vattnet nog inte gått men att det verkar som vi hörs lite senare iaf =) ett lycka till fick jag! nästa värk kom kl 21.

sen satte det igång lite mer på riktigt, mellan 21-22 kom värkarna med 10 minuters mellanrum och jag låg i sängen med tens-maskinen påkopplad. det jobbiga va att jag hade ont hela tiden, trots att jag va så avslappnad. fick till och med massa beröm på förlossningen sen, just för att jag va helt avslappnad mellan värkarna. men jag hade så ont hela tiden att det va jättesvårt att avgöra när värkarna hade avtagit. hur som helst så kom värkarna med fem minuters mellanrum efter 22.

framåt midnatt stod jag inte ut längre så vi ringde och fick komma in. vi kom in ganska exakt 00.00 och jag va då öppen 3 cm, dom trodde inte att det gått nå vatten. på med rocken och in på rummet! lustgas! =) tyckte egentligen inte att gasen i sig hjälpte så jättemycket men tillsammans med tensen så kändes det helt ok.

allting gick jättebra ett par timmar men sen saktade allt av. vid fyra kom värkarna fortfarande bara var femte minut och va inte så värst mycket kraftigare, däremot hade jag ju fortfarande ont nästan hela tiden. det sattes in värkstimulerande dropp som ökades och ökades och ökades..... och samtidigt som det ökades så avtog värkarna mer och mer och mer.... till slut hade jag i princip inga värkar alls, bara allmänt konstant ont =(

dom började byta ut alla maskiner för att se om det va fel på grejerna, bebis fick elektrod i huvet, jag i livmodern, dom satte in glukos-dropp, massa vätskedropp... jag hade inte kunnat kissa sen vi åkte hemifrån så dom försökte tömma mig flera gånger men inte ens efter droppet fick dom ut nån direkt mängd. allt satte sig i kroppen på mig! jisses vad jag såg ut!!! och jag tyckte jag hade tillräckligt med vätska i kroppen innan jag kom in =)

vid 06 bestämdes att det skulle sättas en epidural så att dom skulle kunna pumpa i mig ännu mer värkstimulerande dropp. oj det va skönt!! all smärta försvann på en gång =) och själva ditsättandet som jag hört så mycket hemskt om kändes inte alls. det gjorde ondare att få droppnålen i handen... =) både jag och marcus lyckades till och med sova 20 minuter! men inga värkar alls...

vid 10 hade jag fortfarande inte öppnats mer än 5-6cm och barnmorskan kom in och ville att jag skulle börja fundera på kejsarsnitt. livmodern ville helt enkelt inte jobba mer och läkarna barnmorskan pratat med tyckte att om ingenting hänt vid 13 så bör ett snitt läggas. dessutom hade smärtan börjat komma tillbaka i rygg och mage...

vid 13 hade såklart ingenting mer hänt och vid det laget kände jag bara att jag ville ha allt färdigt så kejsarsnittet var varmt välkommet. innan har jag varit väldigt emot snitt, vet inte riktigt varför.

det tog en liten stund innan vi fick åka upp till operation men väl där fick marcus byta om och jag fick hälsa på ungefär 20 pers till. förstår inte va alla gjorde där, men jag antar att dom hade nån typ av funktion =)
då kom nästa problem. lokalbedövningen bet inte! inte ens litegrann =( så då fick jag sövas. marcus fick inte va kvar i rummet. 14.20 kollade jag på klockan sista gången. "nu kommer du få sömnmedel med en spruta i armen" jag hann inte ens svara okej innan lampan i taket va alldeles suddig och sen va jag borta!

kommer ihåg lite halvförvirrade saker från uppvaket, bland annat att dom tryckte på min nyopererade mage gång på gång och fy fan (ursäkta!) va ont det gjorde!! helt sjukt... strax efter 16 nån gång kom marcus och hälsade på mig, då va jag ganska vaken, men han fick inte ta bebis med sig =( jag visste ju att bebis skulle vara stor men jag blev ändå förvånad när jag fick höra hur stor han faktiskt va =) kl 14.31 den 19/2 2008 blev han utplockad =)

först 18.15 fick jag äntligen träffa våran ängel! han va så fin! helt perfekt =) han låg så gulligt innanför marcus rock =) glömde på en gång bort allt jag varit med om =)




senare fick jag höra att det inte bara va lokalbedövningen som krånglat =( min livmoder hade varit så slapp och uttänjd att dom inte fick den att dra ihop sig. dom pumpade i mig flera olika ihopdragande preparat som inte funkade och masserade och knådade. till slut fick dom binda ihop (?!?) livmodern med "hängslen" och under tiden hade jag förlorat en massa blod, 2,5-3 liter enligt hon som berättade för mig hur allt gått till... inte konstigt att jag va lite trött och blek. men jag fick två påsar blod på onsdagen och dom gjorde enorm skillnad.

vi låg kvar under observation till på söndagen. det va skönt att veta att både jag och lillkillen blev noggrant kollade hela tiden. men man längtade ju ändå hem...

borta bra men hemma bäst!!