micaelasruta

Nu förstår jag att det måste ha varit svårt för andra (bortsett från andra som också hade en tuff graviditet) att förstå hur risigt jag mådde förra graviditeten. Det går liksom inte att jämföra med den här gången över huvud taget! Visst har jag dåliga dagar nu med, idag är jag som sagt helt slut, men det är ändå absolut ingenting jämfört med hur det va förra gången.
Nu kan jag storstäda hela lägenheten och visst vill jag ligga på soffan resten av dagen sen. Men det är fullt genomförbart! Med Max i magen kunde jag dammsuga ett endaste rum sen va jag tvungen att ligga ner på soffan minst en halvtimme innan jag kunde fortsätta. Denna gång kan jag oftast gå långa promenader (till och med jättelånga så länge jag inte går så snabbt att jag får sammandragningar och blir kissnödig), förra gången tog det mig evigheter att komma till Ica och tillbaks och jag va tvungen att vila mellan våningarna i trapphuset hemma. Den här gången bär jag fortfarande Max upp ibland (även om det börjar bli gränsfall nu...)!

Förra gången hade jag över huvud taget inte bra dagar. Bättre visst, men inte bra lätta dagar. Det har gått upp för mig nu senaste dagarna hur illa det egentligen va förra gången, hur sjutton kan man vara i så dåligt skick?? Är så enormt tacksam att jag mår så bra som jag gör så långt gången som jag är! Hoppas det håller i sig!