micaelasruta

Idag skulle vi egentligen varit på födelsedagskalas. Hade sett fram emot det supermycket! Men jag fortsatte att vara riktigt dålig i magen även efter förlossningen, allt jag fått i mig (inte särskilt mycket mer än mackor) bara rann rakt igenom mig. Värst va det i torsdags, då va jag stundtals lite orolig för mig själv, hade knappt nå krafter kvar och va småyr. Men så vips igår va jag inte på ett enda otrevligt toabesök! Och idag känns det helt okej äntligen!! Men jag vågade inte gå på nå kalas för säkerhets skull...

Bortsett från att jag varit dålig så går allt bra! Minna har sovit så gott som hela tiden sen hon föddes. Det är egentligen först idag, kanske lite igår eftermiddag, som hon faktiskt varit vaken annat än för att meddela att hon är hungrig. Sömnen och att hon är lite lite gul är dock de enda tecknen på att hon är född för tidigt, annars är hon frisk som en nötkärna och stark som en oxe! Eller nåt sånt =)
På dagtid har hon inga problem med att sova själv på soffan eller i vagnen, men på natten ska hon ligga vid min sida och sova. Mysigt men jag får så himla ont i höfterna av att ligga blixt stilla i samma sido-ställning så jag hade föredragit om hon ville ligga i sin säng eller vagn. Dessutom är jag rädd för att mosa henne och så har jag inte lyckats räkna ut hur jag som är så frusen ska kunna ligga helt under täcke utan att hon ligger och svettas ihjäl där under med mig... Men jag klagar inte, sover betydligt mer nu än vad jag gjorde första veckorna med Max =) Har inte ens tagit mig tid att sova middag mer än i tisdags tror jag. Fast det får jag väl sota för snart kanske....

Marcus kämpar på han stackarn. Tar på sig alldeles för mycket här hemma samtidigt som han sitter och jobbar på kvällarna när vi andra sover. Det va ju väldigt oplanerat att Minna skulle titta ut redan...

På Max verkar det nästan som att Minna alltid varit här =) Han lärde sig namnet på en gång och bryr sig inte överdrivet mycket om henne. Klappar henne lite ibland, härmar hennes ljud, kommenterar att hon sover eller äter. Men han är noga med att fråga vart hon är om hon "ligger utom synhåll" och måste då kolla att hon är där =) Max är annars fortfarande förkyld fast betydligt bättre. Sover fortfarande oroligt och kommer inspringandes varje natt. Jobbigt eftersom jag har Minna bredvid mig så istället för att ge honom en stor kram måste jag se till att han inte slänger sig på henne. Och varje gång jag flyttar mig från Minna så vaknar hon och vill ha mat så det blir alltid Marcus som får följa med Max till sitt rum. Saknar honom väldigt mycket =( Speciellt runt den här tiden på kvällen, den känslosamma tiden =) Har inte lyckats natta honom än heller, hinner göra alla förberedelser, borsta tänderna, byta om, medicin mm. Men så fort det är dags för själva nattningen så är det dags för ammning.... Nu blev jag lite sentimental igen....

Och avbruten. Fortsättning följer!