Skjuten
Max spydde i natt så vi skjuter på inskolning till i morgon. Såvida han inte blivit ordentlgit sjuk såklart. Men jag tror att det bara är slem från allt hostande. Men det luktade riktig ordentlig spya om det =(
Ska gå och väcka honom strax och så får vi se hur han mår idag helt enkelt.
Det går inge vidare med medicinen =( Vi försöker vara lika pedagogiska som sjuksköterskan vid genomgången och Max tycker det är jättekul att ge nallen medicin och även mig och Marcus. Men så fort jag ska ge honom medicin vrider han sig som en ål, skriker och gråter med panik i blicken. Jag höll på att bryta ihop igår kväll, jag är så nära att gå in i en vägg. Har inte sovit många timmar/natt den senaste tiden, nästan två veckor nu, hormonerna svajar och jag har alldeles för mycket att tänka på. Ingen bra kombination alls =(
Däremot hade vi en mysig helg, den va från början fullproppad med aktiviteter och bara stressig och ångestframkallande. Men sen försvann fler och fler aktiviteter av olika anledningar så det blev alldeles lagom mycket kvar =) På lördag förmiddag va Max och jag hos Johanna och Nemi i deras nya lägenhet, det va alldeles för längesen vi sågs och Nemi va jättesöt!! Docksöt =)
På eftermiddagen lämnade vi Max hos mina föräldrar och så gjorde Marcus och jag varma mackor och tittade på alla tre Bourne-filmerna =) *Väntar spänt på den fjärde* När tittade jag på tre filmer i rad sist?? När tittade jag ens på en endaste hel film utan att gå och lägga mig mitt i?? Men det härligaste va ändå en hostfri natt =) Sov som en stock från 01-09!
Men mina hormoner va helt galna. Jag grät när jag åkte från föräldrarna efter att ha lämnat Max och jag snyftade varje gång jag gick förbi hans tomma sovrum och på söndag förmiddag grät jag floder när jag diskade innan vi hämtade honom. Saknade honom så det gjorde ont!! Galet....
På söndagen åkte vi iaf till Bergsbrunna och umgicks och åt middag, min mormor och hennes Björn kom på besök. Jättekul att se dom igen, va ju för en gångs skull inte så länge sen (Mallis) och kommer inte dröja så länge till nästa gång heller (mamma fyller 50 i slutet av november).
Nej, nu ska vi ta tag i dagen!
Hoppas det funkar imorrn! Och jag håller tummarna för att det går bra!
Det är jättejobbigt att behöva lämna sina barn men ack så välbehövligt också!
Gu jag känner verkligen med dig när du storgråter av saknad... hemskt! Svider i hjärtat när man ska "vänja sig" av med det :-/