Pinsamt...
Jag skäms verkligen över min geting-fobi =( Speciellt idag...
Max sov sent imorse (trots att han somnade tidigt) och jag diskade och småpysslade lite allmänt. Vid ett tillfälle skulle jag gå och kolla om båda ventilerna i vardagsrumemt var öppna när jag fick syn på en alldeles enorm geting i fönstret! Paniken slog till direkt och jag börjar störtgrina och hyperventilera =( Sprang runt och letade efter flugsmällan och försökte sansa mig såpass att jag åtminstone kunde se getingen. Insåg att den satt alldeles för högt upp för att jag ens skulle nå den så jag ställde mig en bit bort, försökte lugna ner mig och väntade på att den skulle flyga lite längre ner i fönstret. Så fort den började surra kom paniken igen (sitter här och gråter nu bara av minnet....) och jag kastade mig på telefonen och ringde pappa... Undrar vad han hann tänka för hemska tankar innan jag fick ur mig att det va en geting i fönstret! Han skulle komma på en gång och jag ställde mig i hallen, så långt bort jag bara kunde komma utan att förlora siktet på getingen. Skulle dööö om jag tappade bort den!
Max vaknade när jag ringde pappa men jag stod kvar och stirrade på getingen och försökte andas normalt igen, ville som sagt inte tappa bort getingen och ville heller inte skrämma upp Max med mina tårar och min konstiga andning. När jag stått i hallen i 10 minuter (det tar ca 15 att komma hit) känner jag bajslukt ända ut i hallen och stänger in mig på Max rum så jag kan byta på honom.
Och självklart är ju getingen borta när pappa kommer och vi går in i vardagsrummet. Känner paniken komma igen men håller mig ganska så lugn. Sätter på mig tofflor och Max skor ifall att den kryper på golvet nånstans och sen börjar vi leta ordentligt (eller ja, pappa letar ordentligt, jag letar på avstånd). Efter en halvtimme har vi letat exakt överallt och tänker ge upp (efter att jag har försäkrat mig om att Helena som skulle komma lite senare inte är ett dugg rädd för getingar) när pappa drar ner persiennen en sista gång (persiennerna sitter inne i rummet i vardagsrummet). Då står jag såpass nära att jag som är betydligt kortare än pappa, ser getingen allra högst upp i hörnet bakom persiennen! Jag sliter tag i Max och springer och stänger in oss på hans rum. Väl där inne är jag i alla fall lugn och leker med honom.
Hur som helst kom vi inte ut förr än pappa fått död på getingen som till och med enligt pappa va väldigt stor.
Skämdes ihjäl för att jag ringde hit honom för en sån sak men är evigt tacksam! Hade inte klarat av det själv. Måste nog seriöst kolla upp nån typ av terapi. Kanske ska åka till en biodlare och sätta mig mitt i allt =(
Fy fan för getingar.....
Max sov sent imorse (trots att han somnade tidigt) och jag diskade och småpysslade lite allmänt. Vid ett tillfälle skulle jag gå och kolla om båda ventilerna i vardagsrumemt var öppna när jag fick syn på en alldeles enorm geting i fönstret! Paniken slog till direkt och jag börjar störtgrina och hyperventilera =( Sprang runt och letade efter flugsmällan och försökte sansa mig såpass att jag åtminstone kunde se getingen. Insåg att den satt alldeles för högt upp för att jag ens skulle nå den så jag ställde mig en bit bort, försökte lugna ner mig och väntade på att den skulle flyga lite längre ner i fönstret. Så fort den började surra kom paniken igen (sitter här och gråter nu bara av minnet....) och jag kastade mig på telefonen och ringde pappa... Undrar vad han hann tänka för hemska tankar innan jag fick ur mig att det va en geting i fönstret! Han skulle komma på en gång och jag ställde mig i hallen, så långt bort jag bara kunde komma utan att förlora siktet på getingen. Skulle dööö om jag tappade bort den!
Max vaknade när jag ringde pappa men jag stod kvar och stirrade på getingen och försökte andas normalt igen, ville som sagt inte tappa bort getingen och ville heller inte skrämma upp Max med mina tårar och min konstiga andning. När jag stått i hallen i 10 minuter (det tar ca 15 att komma hit) känner jag bajslukt ända ut i hallen och stänger in mig på Max rum så jag kan byta på honom.
Och självklart är ju getingen borta när pappa kommer och vi går in i vardagsrummet. Känner paniken komma igen men håller mig ganska så lugn. Sätter på mig tofflor och Max skor ifall att den kryper på golvet nånstans och sen börjar vi leta ordentligt (eller ja, pappa letar ordentligt, jag letar på avstånd). Efter en halvtimme har vi letat exakt överallt och tänker ge upp (efter att jag har försäkrat mig om att Helena som skulle komma lite senare inte är ett dugg rädd för getingar) när pappa drar ner persiennen en sista gång (persiennerna sitter inne i rummet i vardagsrummet). Då står jag såpass nära att jag som är betydligt kortare än pappa, ser getingen allra högst upp i hörnet bakom persiennen! Jag sliter tag i Max och springer och stänger in oss på hans rum. Väl där inne är jag i alla fall lugn och leker med honom.
Hur som helst kom vi inte ut förr än pappa fått död på getingen som till och med enligt pappa va väldigt stor.
Skämdes ihjäl för att jag ringde hit honom för en sån sak men är evigt tacksam! Hade inte klarat av det själv. Måste nog seriöst kolla upp nån typ av terapi. Kanske ska åka till en biodlare och sätta mig mitt i allt =(
Fy fan för getingar.....
Kommentarer
Postat av: Isabel
Så där var jag också förr. Började gråta och fick panik, inge roligt alls! spec inte när omgivningen inte förstår ens rädsla och tycker man är löjlig!
För min del gick det värsta över när jag fick barn igen men min rädsla bottnar i att jag blev stungen i bilen en sommar och reagerade på sticket. Jag är alltså rädd att bli stucken och regera värre nästa gång.
Trackback
